Pedagogisk dokumentation- ett verktyg eller ett nödvändigt ont?

Är den pedagogiska dokumentationen ett verktyg som hjälper oss att upptäcka och utveckla våra elevers lärande? Eller är det ytterligare ett arbetsbetungande och tidskrävande påbud från överheten som skapar ännu mer stress och frustration hos oss lärare? Eller är det möjligt att den pedagogiska dokumentationen kan vara ett verktyg för att utveckla dels vår undervisning dels elevernas kunskaper och förmågor och samtidigt förenkla arbetet för oss lärare? Detta är de grundläggande frågorna som jag vill debattera och diskutera kring i denna blogg-uppsats.

Hur arbetar vi idag?

På min skola använder vi lärare olika slags verktyg för att dokumentera elevernas kunskaper. Några arbetslag använder sig av traditionell skriftlig dokumentation medan man i mitt arbetslag använder sig i huvudsak av den digitala dokumentationen. På Fronter har vi ett forum som kallas för ”Den löpande elevdokumentationen”. Där redovisar vi kontinuerligt elevernas resultat på olika prov, projekt och redovisningar, deras förmåga att uttrycka sig skriftligt och muntligt och deras utveckling överlag inom de olika ämnena. Vi beskriver dels vad som har gått bra och dels vad som behöver utvecklas inom respektive arbetsområde för varje enskild elev. Där kan sedan eleven och föräldern kommentera och reflektera över deras resultat och min bedömning. Denna dokumentation ligger sedan till grund när jag ska skriva elevernas skriftliga omdömen.

Varför ska jag göra en pedagogisk dokumentation?

I nya läroplanen Lgr11 (2011:18) kan man läsa att läraren ska ”allsidigt utvärdera varje elevs kunskapsutveckling, muntligt och skriftligt redovisa detta för eleven och hemmen”. Vidare kan man läsa att skolans mål är att eleven ”utvecklar förmågan att själv bedöma sina resultat och ställa egen och andras bedömning i relation till de egna arbetsprestationerna och förutsättningarna”. Det är svårt, för att inte säga omöjligt att utvärdera varje elevs kunskapsutveckling utan att ha gjort någon form av pedagogisk dokumentation dessförinnan.

Vilken kunskap ska dokumenteras?

En följdfråga till Lenz Tagucis (1991:41) bok är vad som är kunskap? Enligt henne så är kunskap något som vi människor ”skapar gemensamt i vår kommunikation med varandra”. Därmed blir barnet en medkonstruktör av kunskap och kultur. Genom att noggrant dokumentera det som uttrycks och sker när barnet utövar ett arbetsmoment så kan denna dokumentation dels synliggöra barnets kunskapsutveckling dels vara ett underlag för lärarens reflektioner och fortsatta undervisning.



Hur ska den pedagogiska dokumentationen utformas?

Den löpande elevdokumentationen på min skola skiljer sig trots allt från den pedagogiska dokumentation som Lenz Taguchi (1997) och Wehner-Godée (2010) förespråkar, där istället själva arbetsprocessen är det som ska dokumenteras och synliggöras. Detta är en tidskrävande process. Wehner-Godée (2010:112) skriver att om man ska hinna med att dokumentera och bearbeta materialet måste man ”spränga gamla tidsstrukturer och organisera om sitt arbete”. Båda författarna härstammar från förskolemiljön och Reggio Emilia-pedagogiken , där man till stor del bygger undervisningen på elevernas intressen och frågeställningar. Personligen tycker jag att det är komplicerat att applicera denna undervisningsmetod och pedagogik på skolan då vi har en kursplan att förhålla oss till. Så är det möjligt eller ens önskvärt att applicera denna pedagogik och just denna form av dokumentation på skolan?



Vad ska dokumenteras?

Att dokumentera elevernas arbeten och arbetsprocesser är en nödvändighet för att synliggöra elevernas kunskapsutveckling. Endast då kan de göra en utvärdering och reflektera över sitt eget lärande. I dagens digitala värld finns oerhört många möjligheter att dokumentera elevernas olika förmågor. Vi kan på ett enkelt vis göra en Photo Story där eleverna talar in en berättelse på engelska, vi kan filma deras prestationer vid muntliga redovisningar eller olika idrottsliga moment, de kan läsa in stycken från läseboken för att lyssna på deras läsförmåga, de kan skriva och göra fina presentationer med hjälp av en Power Point.

Möjligheterna är oändliga men för att det ska bli en lärandeprocess och kunskapsutveckling så anser jag att det är viktigt att vi omsorgsfullt och selektivt väljer ut vad som ska dokumenteras och även utvärderas och reflekteras över. Både för eleven och lärarens skull. Det är viktigt att det inte går inflation i dokumentation, då förlorar eleverna snabbt intresset och slutar att använda dokumentationen som ett verktyg för sin egen kunskapsutveckling. Därmed förlorar även dokumentationen sitt värde och blir då enbart en meningslös arbetsbelastning för läraren.

Hur vill jag utveckla den pedagogiska dokumentationen i min klass?

Lenz Taguchi (1997:76) skriver att det är viktigt att låta eleverna dokumentera sina upplevelser genom flera olika uttrycksformer. Att t ex låta dem teckna vad de har gjort i lera, för att sedan skriva ner sina tankar och återberätta dem i tal. ”På detta sätt kan de befästa och utveckla erfarenheter, tankar och kunskap om ett fenomen.” Detta är ett konkret sätt låta eleverna själva bedöma sina resultat och att låta dem reflektera över sitt eget lärande.

En annan viktig del av den pedagogiska dokumentationen är att låta den vara ett levande verktyg för att observera och reflektera över sina egna strategier (Wehner-Godée , 2010). Att t ex låta eleverna redovisa i ord och bild hur man tänker när man löser olika matematikproblem så synliggör man sin egen inlärning och framför allt kanske man kan byta upp sig till en annan elevs bättre och rationellare strategimetod. Genom att dokumentera och redovisa sina olikheter att tänka så kan de hitta strategier som underlättar för den enskilda eleven att komma vidare i sin läroprocess.






Ytterligare en form av dokumentation som jag vill utveckla i min klass är den som Ann-Marie Körling (2009) redogör för i sin bok ”Vägen till skriftliga omdömen”. Hon beskriver hur hon med hjälp av elevlistorna skriver ner korta små anteckningar om varje elev, varje dag. Små, korta anteckningar om något hon upptäcker hos eleven. Något positivt som utvecklar elevens förmågor i den framåtsyftande planeringen. Dagen därpå återberättar och återger hon sina anteckningar inför klassen och eleverna blir sedda. Detta är en form av dokumentation som dels hjälper dig som lärare att utveckla din undervisning så att du kan utveckla varje enskild elevs behov, dels en form av dokumentation som synliggör eleven.

Dokumentationen i min klass läsåret 2011-2012

Jag vill utveckla min elevdokumentation i år. Jag vill prova på andra former och nya verktyg. Jag vill bl.a. prova på att använda mig av elevlistorna som Körling (2009) förordar men inte dagligen utan kanske en gång i veckan.

Jag vill även i fortsättningen dokumentera min egen kunskapsutveckling genom min skolblogg. Förutom den pedagogiska kunskapsutveckling som sker i klassrummet vill jag även referera, utvärdera och reflektera från de universitetskurser som jag läser i höst, IKT-kursen i Mölndal och matematikkursen i Göteborg.

Genom den här IKT-kursen har jag mött kollegor som övertygat mig om fördelarna med Unikum framför Fronters IUP verktyg. Vilket har fått till följd att jag och några kollegor startat ett pilotprojekt på vår skola som så småningom ska få skolan att övergå till Unikum. Jag vill även prova på att utveckla en klassblogg där eleverna ska dokumentera och reflektera över sitt eget lärande och samtidigt synliggöra deras arbeten så att även andra elever, föräldrar och vänner kan få kännedom om deras kunskapsutveckling.



Wehner-Godée (2010:109) skriver ”Att leta efter och experimentera med nya förhållningssätt, strategier, stoff och material innebär ibland en känsla av att tappa kontrollen – att vara ute på ett gungfly”. Samtidigt känns det viktigt att påminna mig själv om att skynda långsamt så att det inte blir ytterligare ett stressmoment för mig som lärare. I år har jag enbart tillgång till datorerna i lärcentret ett pass i veckan och jag är i klassen två dagar i veckan. Syftet med den pedagogiska dokumentationen, med hjälp av olika skriftliga och digitala verktyg, måste vara att den ska vara meningsfull och väcka både elevernas och min lust, nyfikenhet och kunskapstörst.



Referenslitteratur:

• Lenz Taguchi, H. (1997). Varför pedagogisk dokumentation? Stockholm: HLS förlag.
• Wehner-Godée, C. (2000). Att fånga lärandet. Stockholm: Liber.
• Körling, A-M. (2009). Vägen till skriftliga omdömen. Stockholm: Bonnier Utbildning AB
• Skolverket (2011). Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011. Lgr 11 Stockholm: Fritzes (www.skolverket.se)





- Posted using BlogPress from my iPad