söndag 26 juni 2011




Mitt i natten. Borde egentligen sova men sömnen avbryts av tankar om skriftliga omdömen, pedagogisk dokumentation och AD:s dom om kommunernas rätt att bestämma över lärarnas undervisningstid.

Hur ska vi nu få tid att utveckla vår undervisning och fördjupa vår dokumentation för att finna nya vägar till kunskap för våra elever? Hur ska vi lyckas få tid till egen utvärdering och reflektion över vår undervisning när vi samtidigt ska undervisa ytterligare en halvdag som fordrar åtskillig extra tid till planering och efterarbete? Till en av Europas sämsta lärarlöner.

Arbetsgivarens förtroende är en förutsättning för min lust att utvecklas som pedagog. Min lust att utvecklas som pedagog är en förutsättning för att kunna utveckla mina elever.

- Posted using BlogPress from my iPad

onsdag 22 juni 2011

Unikum och Fronter och IUP och skriftliga omdömen




Regnet öser ner. Endast jag och katten är hemma denna torsdagsmorgon. Om två timmar ska jag och min kollega Anna träffa Hanna på Utvecklingsenheten för att starta upp ett Pilotprojektet med Unikum på vår skola. Jag har ägnat helgen åt att läsa in mig på allt som rör IUP: "IUP-processen - arbetet med den individuella utvecklingsplanen med skriftliga omdömen från Skolverket", "Klarspråk" av Maria Sundin, "Allmänna råd och kommentarer om Den individuella utvecklingsplanen", "Nytt webbstöd om skriftliga omdömen", "Broschyr om skriftliga omdömen", de fyra senaste numren av Grundskoletidningen o.s.v.

Anledningen till denna djupdykning i ämnet är att jag så oerhört gärna vill att det ska bli rätt den här gången. Det känns som om vi på vår skola delvis varit på rätt väg, delvis famlat en del i mörkret. Även om jag förmodar att vägen hit var förmodligen nödvändig för att nu ta ytterligare ett steg mot en förnyad och förhoppningsvis förbättrad IUP med skriftliga omdömen.

Det är en ständig balansgång med att tillgodose alla berörda parter när man skapar en IUP med skriftliga omdömen. Det är viktigt att använda ett språk som eleven och föräldrar förstår därmed blir det viktigt att vara konkret. Det är viktigt att försöka följa Skolverkets allmänna råd så att man slipper att ständigt göra om sin IUP-mall, därmed blir IUP:n rätt omfattande( LPP, IUP, Skriftliga omdömen med nulägesbeskrivning och utvecklingsmöjligheter, matriser, den sociala utvecklingen samt den pedagogiska dokumentationen).

Det är viktigt att förmedla en positiv trygghet och kontinuitet till både kollegor och föräldrar därmed är det viktigt att man inte förändrar sin mall allt för ofta (vilket vi verkligen har gjort och gör nu). Det är viktigt att försöka begränsa arbetsbördan för oss lärare som trots allt är de som skriver omdömena, därmed vill vi inte vara alltför konkreta i vår IUP-mall eftersom vi då ständigt måste omarbeta mallen efter varje arbetsområde och årskurs.

Författarna till de broschyrer och böcker som beskriver hur man ska skriva skriftliga omdömen arbetar inte själva som lärare, tyvärr. De är därmed inte medvetna om den oerhört svåra och komplexa uppgiften som det innebär att med säkerhet beskriva i ord hur varje enskild elev har utvecklat varje enskild förmåga i varje enskilt ämne.

Problemet är, dessutom, att det inte finns en given mall på hur man ska skriva IUP med skriftliga omdömen. Det är upp till varje enskild rektor på varje enskild skola som ska fatta beslut tillsammans med sin lärarkår som består av många, egensinniga individer med lika många uppfattningar och tolkningar på hur dessa omdömen ska utformas.

Ändå tror jag på IUP med skriftliga omdömen. Jag tror att detta är ett verktyg som utvecklar både elevens förmågor i skolan och mig som pedagog. Vi blir medvetna om VAD vi ska undervisa och VARFÖR. Därmed utvecklar vi också olika former och metoder på HUR vi ska bedriva vår undervisning för att utveckla elevernas förmågor.

Genom kursen "Pedagogisk dokumentation med IT-stöd" har jag haft förmånen att få träffa och utbyta erfarenheter med andra kollegor i Mölndals kommun. Kollegor som har arbetat med Pedagogisk dokumentation på andra sätt än vad vi har gjort på vår skola, kollegor som genom sin erfarenhet och kunskap har bidragit till att jag äntligen har fått möjlighet att starta upp något nytt, något annorlunda och något bättre på min nuvarande skola.

Jag är förväntansfull!




- Posted using BlogPress from my iPad

söndag 12 juni 2011

Reflektion om mitt eget sätt att lära

Så länge som jag kan minnas har jag älskat att lyssna på goda lärare som kan konsten att förmedla kunskap. Även på den tiden då det var omodernt att läraren skulle leda klassen. Även då läraren snarare skulle vara handledare än ledare så föredrog jag oftast att lyssna på en lärare som kunde konsten att lära mig nya saker och väcka nya tankar. Det gör jag än idag. Efter föreläsningen läser, studerar och funderar jag över ämnet innan jag till sist ifrågasätter. Jag ifrågasätter lärarens argument, lärarens ord och lärarens kunskaper. Om då läraren fortfarande kan ge mig svar på sina argument, ord och kunskaper så är jag fast. Då förstår jag, då kan jag. I fasen när jag ifrågasätter så gör jag kanske just en reflektion. En reflektion över mina egna kunskaper som jag vill få bekräftade och genom detta även lära mig nya saker. Därför uppskattar jag när mina elever ifrågasätter mig eftersom jag tror och hoppas att det är i de ögonblicken som de lär sig något nytt. För mig finns det ingen prestige i att inte ha kunskapen till allt. Självklart har jag inte svaren på alla elevernas frågor men jag kanske kan ge dem svaret på hur de kan gå vidare, hur de kan söka kunskapen någon annanstans.

Men jag lär mig också via trial and error-metoden. Jag uppskattade verkligen sättet som vi blev introducerade till IPaden. Genom kollegor och jämlikar fick jag snart väldigt goda kunskaper till hur jag skulle använda min lilla padda. På ungefär liknande sätt bygger jag ihop en IKEA-möbel. Först bygger jag, sen svär jag en gnutta innan jag till sist läser instruktionsboken. Den metoden fungerar också.

Reflektioner i eng-undervisningen

När jag pluggade engelska på lärarlyftet för några år sen så diskuterade vi väldigt ofta vikten av reflektion. Personligen tyckte jag då att det tog alldeles för lång tid men vi fick olika strategier att förhålla oss till. Bland annat att eleverna skulle dokumentera sin "input" och sin "output". Med input menades att eleverna skulle skriva på engelska vad de hade gjort och vem de hade arbetat med. Ex: Input: I have read a book together with Lisa. Output: I have learnt that I need to improve my pronunciation. Trots att jag gav eleverna färdiga ord och fraser så fungerade det inte särskilt väl. Kanske om jag hade haft tålamod och fortsatt med arbetet så hade eleverna sett fördelarna med det?
En annan rolig sak som vi gjorde var att göra en gemensam PhotoStory (på den tiden fanns det enbart en dator i hela trähuset, som är en del av Toltorpsskolan). Eleverna fick två och två tala in en en liten saga om ett djur - på engelska. De skrattade högt när de lyssnade på sagan ett halvår senare. Redan då hade de "reflekterat"över att deras uttal hade förbättrats avsevärt sen sist.

I slutet av kursen skulle eleverna arbeta med ett sagotema. Målet var att de skulle återberätta sagan om Rödluvan och vargen med egna ord både muntligt och skriftligt. Innan själva arbetet lät jag eleverna via en diagnos översätta ett antal ord, begrepp och fraser som var i anknytning till sagotemat. Självklart hade eleverna många fel vilket också var syftet med den diagnosen. Däremot blev eleverna tidigt varse om vilka kunskapsmålen för sagotemat, vilka ord och begrepp de behövde lära sig. Därmed fick de också verktygen för sitt fortsatta lärande. Behöver jag nämna att resultatet av diagnosen blev något helt annat en månad senare?

fredag 10 juni 2011

Reflektion över mitt eget sätt att undervisa

Under läsåret läser jag pinsamt få skönlitterära böcker. Däremot ligger det högar med fackböcker, läroböcker och annan pedagogisk litteratur på mitt nattygsbord. En av de roligaste sakerna med mitt yrke är just den kreativa processen - när jag läser, planerar och bygger upp min undervisning. Jag älskar själva skapelseprocessen där jag jobbar mot målen med olika metoder. Där jag försöker finna den lustfyllda lärandemiljön så att eleverna känner engagemang.

Däremot är jag värdelös på att fullfölja de projekt och skolarbeten som jag påbörjar. Jag läser, studerar och fördjupar mig i det aktuella ämnet som jag ska undervisa i men när eleverna väl har börjat sitt arbete har jag redan påbörjat planeringen av nästa projekt. Då kan det hända att jag inte alltid avslutar projektet...Så varje teminsavslutning brukar alltid några synder falla ner i den stora, svarta sopsäcken.

Om repetition är kunskapens moder så ligger mina elever risigt till. Självklart avslutar jag de flesta av mina arbeten men inte i den utsträckning som jag skulle önska.



Fröken Annes lärarliv.wmv

torsdag 9 juni 2011

Om mig - mitt youtube-klipp

Nu hoppas jag att min lilla presentation funkar. Efter sju sorger och åtta bedrövelser.

Fröken Annes lärarliv

fredag 3 juni 2011

Om mig

http://www.youtube.com/watch?v=yezZ-WH2nDs

Det känns helt overkligt men jag tror att jag lyckats lägga ut min första Youtube-film! Som samtigigt får bli min presentation.
Jag är stolt!