Reflektioner i eng-undervisningen

När jag pluggade engelska på lärarlyftet för några år sen så diskuterade vi väldigt ofta vikten av reflektion. Personligen tyckte jag då att det tog alldeles för lång tid men vi fick olika strategier att förhålla oss till. Bland annat att eleverna skulle dokumentera sin "input" och sin "output". Med input menades att eleverna skulle skriva på engelska vad de hade gjort och vem de hade arbetat med. Ex: Input: I have read a book together with Lisa. Output: I have learnt that I need to improve my pronunciation. Trots att jag gav eleverna färdiga ord och fraser så fungerade det inte särskilt väl. Kanske om jag hade haft tålamod och fortsatt med arbetet så hade eleverna sett fördelarna med det?
En annan rolig sak som vi gjorde var att göra en gemensam PhotoStory (på den tiden fanns det enbart en dator i hela trähuset, som är en del av Toltorpsskolan). Eleverna fick två och två tala in en en liten saga om ett djur - på engelska. De skrattade högt när de lyssnade på sagan ett halvår senare. Redan då hade de "reflekterat"över att deras uttal hade förbättrats avsevärt sen sist.

I slutet av kursen skulle eleverna arbeta med ett sagotema. Målet var att de skulle återberätta sagan om Rödluvan och vargen med egna ord både muntligt och skriftligt. Innan själva arbetet lät jag eleverna via en diagnos översätta ett antal ord, begrepp och fraser som var i anknytning till sagotemat. Självklart hade eleverna många fel vilket också var syftet med den diagnosen. Däremot blev eleverna tidigt varse om vilka kunskapsmålen för sagotemat, vilka ord och begrepp de behövde lära sig. Därmed fick de också verktygen för sitt fortsatta lärande. Behöver jag nämna att resultatet av diagnosen blev något helt annat en månad senare?